Ord i metall

flagor av silver

på vattenytan här i viken

bländar mig

men svärtan

bakom udden

är vred och

öronbedövande

jag sitter alldeles stilla

i skönheten vi tog

för given

livet vi trodde

var evigt

havets klagan

blandas med din

du är inte god

du är ett

rop

från lidande

djup

du är Ord

i skimrande metall

på sura

oceaners

hud