där du är

oron är 

hovrande 

svarta fåglar

på den ljusgrå himlen 

utanför ditt fönster

men nedanför ligger 

världens vävda dräll

där vandrar en man 

långsamt över ett öde torg 

i sin röda jacka 

och än en gång 

ropar det i dig

att du inte är ensam

någon vet ditt namn 

och ser dig där du är

och fåglar 

sprids 

som om drällen släppt 

stigande lätta slöjor 

för vinden