de rymliga

de rymliga

bär en

hemlighet

inom sig

de vet det

inte alltid

de tror de är

grumliga

och

allt för

mänskliga

när de i

själva verket är

spegelbilder av

evighet

nattbarn

nattbarn och fåglar på väg

delar månljus

och längtan

hem eller, för den delen,

bort

aningar

inte visste jag

att jag

kunde

sträcka mig

mot andra

världar

men du sa

du anar inte

kom

drömmen

jag drömde om

dig i natt

du klättrade i träd

och jag frågade

vad du såg

du ropade:

fredskallor

och

barn på äventyr

och jag svarade

att hela världen

borde få höra

om din dröm

och du log

och jag

ville aldrig vakna

en linje mot himlen

du reste dig

som om du såg

solen rakt i ögonen

och fångade

vinden

i ett andetag

och du var du

och du var rak

och det vackraste

jag sett

som en linje

mot himlen

fäst

i jorden

avstånd

inte närmre nu

vi ser varandra

bättre på

avstånd

jag är mycket

starkare

än du

det vet vi båda två

och du, människa,

tar så

mycket plats

ändå

önskan

så mycket

främmande

förskräckande

föränderligt

det finns

om jag blundar

kanske det

försvinner?

i din blick

i din blick

fanns ingen

fråga

ingen vrede

eller glädje

inte något att

berätta

som

du roats av

bara

ett

förträffligt,

självklart,

öppet

här är jag

ser mig

din blick

med vilken

hav

savanner

rymder

inte kan

mäta

sig

ser

mig

strax ska du bli

strax ska du vara en

av dem jag älskat

och jag ska minnas dig

och du ska bli

till glädje i

mig

och du ska bli

till kunskap i

mig

och du ska bli

till kärlek i

mig

den som inte söker sitt

den som släpper fri

den som visar väg till

dem vi så till sist

skall bli

giganter

giganter

måste veta när

det är tid

att ge upp

att dra sig undan

för livets

skull

och vet de inte

står vårt hopp till

att de helt enkelt

tröttnar

som om jag inte fanns

i morgondaggens

färd mot mark

och i solens bleka

slöjors dans

gömmer jag mig

helst för världen

och jag låtsas

för en stund

att jag är nån

annanstans

och det är just då

helt underbart,

som om jag

inte fanns

den tid du har kvar

jag ska lära dig

allt jag kan

om närhet och skydd

för att överleva

om vintern

hur du tar dig fram

i besvärlig terräng

och hur du måste

vila dig stark sen

hur du njuter i solen,

att jakten tar vid,

när din hunger

går djupt i ditt inre

jag ska lära dig

när du ska fly

och vad du ska

göra med vreden du har

lär dig sen allt

du själv önskar

genom att pröva

och pröva igen

den tid du har kvar

jag är

jag är

djupblå havsrymd

bländgrönt vårrop

solröd kvällsglöd

från min födelse

till min död

ingen hindrar mig

förändrar mig

jag är här

och jag är alltid

den jag är

flykten

inte en flykt

från fara

bara den naturligaste

av rörelser

flykten hem

aningarna

bara ett lätt

penseldrag

håll tillbaka

allt yvigt

stort

alla brillianta

formuleringar

jag

behöver

höra

aningarna

nu

kompass

hittar vi hem?

kanske

vi har en chans

om vi är

på väg

lek

allt är så

gravallvarligt nu

svart och vitt

på nåt sätt

men här sitter jag

och där kommer du

du verkar så glad

och så lätt

jag föreslår att vi

leker ett tag

kom, kråma dig,

skratta mig fri

jag tycker vi låtsas

att du är jag

att det inte

finns något vi

jag vill ha färger

och smak och nyans

jag målar med

fjädern jag har

sen ger vi oss ut

i en följsam dans

tills inget svartvitt

finns kvar

märkt av tid

när jag kom nära

såg jag fläckar

och rynkor

och jag visste

att tiden hade gått

men så tog du

min hand

och drog din andra

genom mitt hår

mötte min blick

det var en

sällsam sekund

av något

vi aldrig kände

innan

en hud

märkt av tid

att skilja ljuset från mörkret

att skilja ljuset från mörkret

är enkelt för gudar

svårare för människan

som ofta tar fel

som samlar på glittrande

glimmande ting

stål

mineraler

slantar

och kallar det ljus

misstar sin tanke

för upplyst och vis

misstar sin bubbla

för ett universum

misstar sig själv

för en gud

också jag

misstar mig

att skilja ljuset från mörkret

är enkelt för gudar

svårare för människan

men jag tror att det går

jag övar så länge

och samlar på

frön

berättelser

smulor från brödet vi

delade nyss

och på gryningens

löften om morgon