Väv som plockas ner

Min kära, säg ej än att det är över 
Jag vet precis som du 
Att ingenting är enkelt, 
Och tilliten en spillra 
Jag vet nog knappast själv vad jag behöver 
Men ser allt bättre nu 
Du finns i varje rum 
I barnens varma ögon 
I glömda kaffekoppar 
I skåp med tobak i 
I vårt fotografi 

Min kära, säg ej än att vi förlorat 
Du vet precis som jag 
Att väven ej är färdig, 
Vi ser den inte ännu 
Det stycke väv vi just nu har förstorat 
studerar vi och ser: 
De mörka trådarna 
Det grova, det som skaver 
Vi frestas klippa bort det 
Men vänta, inte än, 
Allt hör ihop, min vän. 

Min kära, säg ej än att det är över 
Jag ser och jag vill se 
Vår styrka och vår svaghet 
Det bästa vi kan vara 
Jag tycker mig se allt det vi behöver 
i vanor, stora, små, 
i välbekanta gester 
I bråk, i skratt, i tårar, 
I dukad frukostbricka, 
I sinnlig kairosstund, 
I eftermiddagsblund 

Min kära, om du säger det är över 
Förstår jag att det sker 
För att det är nödvändigt, 
att du inte kan stanna 
Då är det något annat du behöver 
Då finns du kvar hos mig 
I kaffet som jag dricker 
I sångerna jag spelar 
I vårens vallmoblomning 
I rynkorna jag ser 
I väv som plockas ner