Mitten av augusti

En dörr står öppen till vår vagnsbod 
Det är mitten av augusti 
Och en termos lutar lätt mot rönnens stam 
På en gammal gul madrass 
har du bäddat åt dig själv 
Värmd av solen genom damm. 

Du ville ordna allt för vintern.  
Du hann måla Annas stötting  
röd som kärlek och en tröst i allt det blå. 
Snart är hennes vinter här. 
Din behövs ej där du är. 
Den står kvar där slitet grå. 

Och jag minns, farfar, 
dina händer om min smala midja, 
Dina fingrar nådde 
hela vägen runt. 
Och jag minns hur du 
skrockade med dåren där vid bordet, 
fast du visste att han 
bara prata strunt. 

Du har sorterat alla papper, 
du har sörjt för Annas dagar. 
Hennes kärvhet blev din fröjd och munterhet 
Men du nekade ikväll, 
hon fick inte följa med, 
Hon vet inte vad du vet. 

En dörr står öppen till vår vagnsbod 
Det är mitten av augusti 
Rönnen hänger över kaffet där det står 
Anna gråter tyst inatt, 
över allt hon aldrig sa, 
över dig och flydda år. 

Här levde du, och 
fann dig i det arbetssamma livet. 
Bara skogen och din 
gud såg hur du slet. 
De såg din stora 
längtan efter hav och andra världar. 
Kanske får den så sitt 
svar till slut, vem vet? 

Vi stänger dörren till vår vagnsbod 
Det är mitten av augusti 
Och din blick har vänts mot något vi ej ser 
Rönnens hängen faller av liksom tårar på en grav, men du längtar inte mer

Och genom dammet sjunker solen över bodens gamla liljor, mitt på golvet står en stötting som är röd. Snart är Annas vinter här och vi ber att trösten bär, som en stötting över snö.