Någon har skrivit i sanden

Någon har 
skrivit i sanden. 
"Vill inte" och, en bit bort, "Bajs". 
Minst trettio gånger. 

Man kan ana 
de knutar 
i tanke och hjärta, 
de fång 
av ilska och kaos 
den som skrivit 
har burit inom sig 
och så fått sitt utlopp på stranden. 

Och jag hoppas att någon fick hoppet tillbaka. 

Jag fotograferar 
det skrivna 
och 
tänker på honom som böjde sig ner 
och som skrev nåt i sanden 
och kanske det hjälpte att samla sig där 
och vända sin kraft 
från de hårda 
som dömt 
och som dödat i tanken. 

Och jag undrar om någon fick läsa det skrivna. 

Jag vandrar en stund 
bland de sandburna tecknen 
och tänker, 
att också jag själv 
borde skriva i sanden. 
Det grova och karga, 
det beska och arga, 
det där som man helst inte säger. 
Att skriva i sanden 
borde vi unna oss alla. 

Och sen ge det till havet att ta och begrava.