Ny törst

En människa 
Med många liv bakom sig 
Har rest sig upp 
Och talar till oss andra 
Hans röst är fast och 
orden opolerade 
Hans ögon fästs vid oss 
och bär ett glädjens ljus. 

En sårig son 
Han saknar några tänder 
Har trassligt hår 
Och tröjans söm är solkig 
Så rak han bär sitt 
namn och sin historia 
Om outsläcklig törst, 
om längtan utan slut 

En människa 
Förlorad, tömd på livet 
Men öde tom 
var också Jordens början 
Och livet föddes 
där i kaosvattnets ström 
Hans törst fick ett nytt mål 
vars namn är tacksamhet