Det lilla i livet, de små stunderna av närhet, enkelhet och små gester, kanske de till slut betyder mer för mening och sammanhang än vi förstår.
Om en relation som går mot sitt slut, i det där ögonblicket när valet ännu inte är helt givet, när man inte riktigt kan eller vill släppa. Då vet man vad man kommer att sakna. Och kanske också vad man med hela sin varelse älskat under alla år.
Läs merEn vårvintermbrgon satt jag i mitt vardagsrum och repeterade. Jag var vinterfattig, trött och less. Plötsligt upplystes golvet runt mina fötter. Det var vårvinterljuset som hade kommit. Det smög över snön i min vilande trädgård och slängde sig mot mitt smutsliga fönsterglas. Det ville nå in. Och det nådde in. Jag satt en stund och iakttog den långsamma dansen över parketten och öppnade till sist min altandörr. Där ute brann det på det tunna snötäcket. Ljuset var så starkt att jag inte kunde titta länge.
För mig var det en alldeles särskild förmiddag i mitt liv. Jag glömmer det aldrig.
Läs merOm att våga förändras i andras och egna ögon genom att våga göra något man aldrig gjort förut. Och där upptäcka något nytt om sig själv.
En eftermiddag, längs en havsstrand vid en kursgård i Norrland. Jag ser att någon skrivit i den våta sanden. Många gånger. Och jag tänker på en annan som också böjde sig ner och skrev något. I sanden.
“Thin places” är ett begrepp som växte fram i den tidiga kristna kyrkan, särskilt i den keltiska traditionen. Ibland anar vi något bakom det som händer, en närvaro, en kraft, en andning. Eller en vind från andra världar.
Läs merMin farfar Gustaf var en snäll man. Alldeles nyligen berättade min pappa om dagen då han dog och lämnade min farmor. Det var mycket den dagen och de följande dygnen som märkt dem som var med.
Läs merMinnena efter livet tillsammans kan vara oerhört plågsamma när skilsmässan är ett faktum. Kanske gör vi våra försök att gömma dem. Men tiden kan göra något annat med dem.
Läs merDet finns tider i livet när barnet inom en gör sig påmint och ropar på att bli sedd. Och tider när man måste ge det mycket uppmärksamhet.
Om väninnor, och vad vi kan vara för varandra. Medvandrerskor. Systrar i livet. Och röster som talar förstånd in i galen tillvaro.
Det händer att livet går hårt fram med oss. Människans hus ödeläggs emellanåt. Sorgen är den syster som vet hur läkedom och ny väg är möjlig: var stilla. Sen: riv sönder något. Den berättelsen delar vi med Gud själv. Också Gud rev itu ett tygstycke en gång. Ordentligt.
Ett tal till en vän på hennes femtioårsdag. En hyllning till åldrandet. Och till tanten.
Sommaren 2018 glömmer vi inte. Meningarna går isär om värmen och fukten. Jag tänker att vi fått vara med om nåt viktigt. Insikter. Och kanske total mättnad.
Läs merEn vigselpsalm, kanhända. Om hur det är att börja om en andra, tredje, fjärde gång.
Han berättar om sitt livslånga alkoholberoende. Och så om omorienteringen och vägen mot en ny törst: sökandet efter tacksamhet. Han berörde mig djupt.
Tacksamhet är nog en träningssak. Men det händer att den sköljer in, i allt, som ett ljus där man för en kort stund inser att allt är som det ska. Perfektion är det inte. Inte heller riktigt lycka. Men en djupgående tacksamhet över att man får finnas till .
Läs merTvå semesterdygn spenderade vi på en liten ort i Östergötland. Så många intryck vi fick med oss.
Läs mer